Lite ledsen…

jo, det är jag nog.

7,2 låg hba1c på. Ingen katastrof men en ökning från de 6,3 jag hade sist. Jag visste ju att det varit svängigt sedan min fulla jobbstart och det är ju ingen överraskning att värdet påverkas av det. Bara att ta nya tag!

Lustigt att skriva om att ta nya tag när jag just nu sitter med ett bs på 19,3..Ironi! Det beror på att vi idag ätit pizza. En hemlagad iofs men det var tydligen inte så stor skillnad.

Hur ska man räkna egentligen??? Vi köpte ett färdigt pizzakit idag. Degen vägde 400 g. Den innehöll 32g kolisar per 100 g. Jag räknade med en 4:edels bit vilket skulle motsvara 100g deg. På pizzan hade jag tomatsås (fanns ingen innehållsdeklaration, jag höftade med 10g på min bit), skinka (0g), ost (0g). Jag får detta till totalt 42g kolisar.

Vi åt även hemlagad pizzasallad till, det är så försvinnande lite kolisar så jag normalt inte räknar dem men jag höftade en 10:a på den med.

Blodsockret låg på 7,7 mmol innan. Jag gav mig dosen som pumpen föreslog baserat på mitt bs och 52 g kolisar. Tog dubbel bolus eftersom det var en del fett i osten, 70 % av bolusen direkt och resten på 1,5 timma.

Det gick ju käpprätt åt….

Jaja, jag har iaf blivit en jäkel på pastabolus=)

Ha en bra helg, själv ska jag jobba hela helgen.

På måndag ska jag ta Borreliaprover eftersom jag inte blivit av med mina konstiga besvär ännu. Läkaren sa att om jag har Borrelia från en gammal fästing så är det inte säkert att blodprovet visar det utan då måste jag ta ett ryggmärgsprov, huvva!

Tjing!

7,4 mmol

somnade jag med och 7,4 mmol vaknade jag med. Det är inte illa tycker jag.

Idag är det läkarbesök som gäller. Ska jag få en dom eller en klapp på axeln? Lite så känns det, det där fruktade hba1c-beskedet som visar på om jag har varit en duktig flicka eller en stygg flicka.

Man kommer ju inte ifrån provtagningar, bedömningar och människor utifrån som lägger sig i ens liv när man har diabetes, lite så känner jag. Därför är det extra triggande på mitt humör om då dessutom andra runt omkring mig lägger sig i min diabetes, ofta sker det dessutom med en enorm skopa okunskap. Dömande blickar, dömande frågor och insinuationer. Jag går igång på det och just då, när jag måste stå och försvara mitt val är diabetes min fiende nr 1!

Nu vill jag bara tala om att det absolut inte handlar om frågor kring min diabetes! Man får vara nyfiken och fråga. Mig får man fråga om allt mellan himmel och jord för i mina ögon är en person som ber om kunskap i sjukdomen guld värd. De personerna triggar inte igång mig på något sätt alls utan gör mig tvärtom väldigt glad.

Jag kan vara neutralt inställd till sjukdomen, det finns faktiskt dagar då den beter sig som jag förväntar mig att den ska bete sig. Den finns men hoppar inte upp och ner framför mina ögon och pockar på total uppmärksamhet. Helt ok faktiskt.

Sen finns det dagar då ingenting är logiskt, man är tvungen att ställa in planer, man mår svindåligt och känner sig bakis och håglös. Kom då inte och säg till mig att diabetes inte är en allvarlig sjukdom, att diabetes inte är komplicerat och framförallt inte att det bara är att äta rätt, röra på sig och ta insulin. För du har ingen aning om jag är stressad, deppig, har en infektion på gång, är insulinresistent eller någon annan av de 1000 parametrarna som man också ska väga in i allt räknande. Varje dag, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 52 veckor om året. Det är min verklighet.

Känslan av att vara osjälvständig och i behov av hjälp är också knäckande för mig. Det syns inte utanpå men vissa dagar kan en promenad skrämma livet ur mig. Allt man ska ha med, har jag en person med mig? Druvsocker? Telefon? Insulin? Extra prylar till pumpen? Extra pennor om pumpen havererar? Det blir ett jäkla ospontant liv!

Min familj! Vad innebär det för dem? Ibland inget och ibland katastrof, här hittar ni ett talande inlägg på min förra blogg om just det. Sådana händelser gör att jag blir så förbannad på sjukdomen att jag vill sparka den i skrevet.

Det är skillnad att vara ny diabetiker och en gammal räv som jag. Första året/åren är man inställd och taggad och jobbar järnet. Kroppen är inte så diabetessliten så ofta är det lättjobbat. Jag var 10 år när jag fick diabetes och hade mina föräldrar att luta mig mot i många år innan jag började att ta hela ansvaret själv. Det var en skön övergång till självständighet. Idag har jag haft diabetes i 24 år, jag har komplikationer att ta hänsyn till och en hel del både bra och dåliga erfarenheter i bagaget. på gott och ont. Jag vill leva ett normalt och självständigt liv och det gör jag till viss del. Men nu med alla år i bagaget så dras snaran åt för mig. Jag måste tänka på vad jag utsätter andra för. Mina val styrs ofta och mycket av hänsyn till mina nära. Klart det ska vara så, de visar ju hel och full hänsyn till mig.

Jag lever med min sjukdom och jag gillar läget så gott det går. Som sagt, inställningen är dagsfärsk. Ibland hatar jag och ibland glömmer jag men att säga att jag älskar sjukdomen, är positivt inställd till den, det kommer jag aldrig att göra.

Sen finns det saker runt omkring diabetes som är bra. Kostlära, det sitter som en smäck i mig. Att få blogga och framförallt läsa era bloggar!

Nu ska jag samla ihop mina kurvor och min matdagbok som jag fyllt i för 3 dagar och bege mig mot läkarbesöket. Återkommer med jubel eller gråt senare.

Ha en najs dag!

Tjing!

Har jag fått Borrelia???

Alltså, är det inte det ena så är det det andra. Jag kände mig konstig igår kväll. Slapp, trött och huvudvärk. Har ett ställe i huvudet på vänster sida som det liksom blixtrar på. Går inte att förklara men det gör jäkligt ont och varar några sekunder åt gången.

 

Jag stannade hemma från jobbet idag eftersom jag hade feber imorse. Vänster sida av ansiktet är liksom bortdomnat. Jag kan röra på det, har ett jämnt leende osv men det känns  som det är ett lager bommul på det. Nyper jag i båda kinderna så gör det bara ont i höger sida. Min tanke är ju naturligtvis borrelia…Vi har hundar, jag har haft ett stort antal fästingar osv. Mitt läkarbesök idag blev uppskjutet till imorgon så jag tänkte avvakta till det besöket och rådfråga där…

Är fortfarande nojjig över provsvaren jag ska få imorgon. Är inte helt övertygad om att det är bra. Håller på inlägget om min inställning till sjukdomen tills efter jag vet mitt hba1c:)

Tjing!

Åsikter

Det verkar florera en hel del diskussioner och åsikter kring diabetes, bloggar, attityder, gnäll, kaxighet, kunskap och erfarenheter just nu.
Det är roligt att få ta del av andras tankar kring detta. Jag har också funderat kring detta och känner att de flesta har kloka tankar och några är ute efter att provocera på hög nivå.

Inställningen till sjukdomen är för mig lika individuell som frisörer vi har. Finns det ett rätt eller fel? För mig personligen så har jag en dagsfärsk attityd till min diabetes. Tänker skriva på ett inlägg kring just mina tankar och erfarenheter men det kommer när jag bloggar från datorn och inte från mobilen.

Nu är det det dags för en skön dusch.

Tjing!