Avslappnat.

Första semestermorgonen här… Vaknade med ett värde på 5.6 mmol. Det känns helt perfekt. Just nu sitter mini och jag i soffan och tar det lugnt. Blir det uppehåll åker vi och kollar på slussning och dockning vid en kanal i närheten, ska nog luncha där med grabbarna också. Hunken jobbar helg två veckor nu innan han också blir ledig. Vad gör alla idag?

Tjing!

Annonser

Jobbigt läge!

Är det något jag upplever som urjobbigt med diabetes så är det känning när jag är själv någonstans.

 

Idag skulle jag veckohandla efter jobbet. Eftersom det är jag och tre grabbar i detta hushåll så består en veckohandling av livsmedelsberget som kan jämföras med Kebenekaise.

Jag begav mig till ICA maxi för att enkelt kunna scanna alla varor och slippa packa i och ur allt flera gånger (spar på ond axel också).

Det slår aldrig fel! Inne på Ica med halvfärdig helblippad kundvagn känner jag de bekanta rusningarna på framsidan av låren, kallsvetten på ryggen och den bortblåsta fokusförmågan….Va fasen! Jag hade ju sejfat 10,2 mmol innan jag åkte. tog ett bs som visade 6,4 mmol. Ok, lugnar mig och försöker fokusera. Plockar planlöst bland varorna och blippar mig fram mot kassan (för 17! Jag blippade in en korsordstidning…till vem??? Skyller på blodsockret). Kommer ihåg att blippa in en festis och ser till att bli färdig.

 

Ute på parkeringen är det starkt solsken, jag har min täta jacka på eftersom jag ville ha med mätaren i fickan in på affären. Svetten rinner och hela parkeringen dallrar av värmen.

Hittar bilen, stapplar fram och öser in varorna i skuffen, ställer tillbaka vagnen på geléaktiga ben. Hoppar in i stekhet bil…F*n, jackan måste av, det rinner om mig! Ut igen, av med jackan och in i bilen…Ut igen, hade ju mätaren i jackan och äntligen har jag mätare och festis tillgängligt (allt blir så krångligt i mitt huvud vid låga värden). Mäter en 2:a…dricker en festis och bara sitter, blundar och andas genom näsan medans jag väntar på effekt. Efter 20 min visar mätaren en 7:a för andra gången. Känns ok att åka de 2 milen jag hade hem.

 

Efter ca 6 km är det asfaltsläggning på gång. Rödljus och trafiklots att vänta in…suck! Väntar väldigt länge (alla skulle ju hem från jobbet just den här tiden). Då kommer det igen, gelében, kallsvett i het bil, bubbla runt huvudet…Där sitter jag fast! Kollar bs och visst…en 2:a igen! Där kommer den riktiga paniken. Själv…i bilen…och all blippad mat bak i skuffen väl inlåst i hundburen. Jag var färdig att gråta, tänkte vem ringer jag, var kan jag stanna bilen osv osv. Jag gillar verkligen inte att vara fast bakom ratten med känning, det är helt fel, jag borde inte ens hantera en eltandborste då. Då uppenbarar sig en bild av ett äpple i mitt huvud. Jag ser det framför mig klart och tydligt, hur det åker i min hand från kylen till väskan imorse. Åh, vad jag blev lättad. Jag tackade faktiskt gudarna för rusningstrafiken eftersom den innebar att jag i godan ro kunde tugga i mig äpplet och vänta på effekten…

 

Jag kom hem i ett stycke, men det är i sådana här situationer jag är så oerhört glad när Hunken eller grabbarna är med. Det räcker med kodord ”känning” så vet de precis vad det innebär och kan ta över rodret. Eller, jag kan ju inte låta grabbarna köra bilen….

 

Lärdom då: Ibland räcker inte en festis i handväskan, handla aldrig på tom mage och ställ åtminstone en påse med kolhydrater i baksätet när du handlat;)

 

2 dagar kvar till semester!

 

Tjing!

Äntligen!

Har jag fått en stund över att sitta vid datorn. det har varit tyst här ett bra tag igen, skärpning!

 

Dagarna rullar på här hemma och jag längtar efter semestern nu. Bara tre dagar kvar=)

 

Har läst en hel del inne på FB-gruppen ”Bolla diabetestankar:)”. Det är en riktigt bra grupp för oss sockersöta människor. Det är så häftigt att kunna få svar på funderingar och kunna prata med andra diabetiker direkt! Mycket uppskattat från min sida. En sak som på senare tid har stötts och blötts i gruppen är just detta med skillnaden (eller likheterna) mella diabetes typ 1 och typ 2. Diskussionerna har ibland hettat till och en del har kännt sig stötta över vad andra har skrivit ang de olika (eller likartade) typerna. Klart bra med diskussion och även om vi alla har någon form av diabetes så kan man alltid lära sig något nytt när man läser.

 

Jag vet inte om man kan säga att någon typ av diabetes är lätt eller svårt att leva med. Det måste väl ändå vara upp till individen som har sjukdomen att avgöra. Jag har typ 1 och det är den typen jag ”kan” och är hemma på. Jag kan villigt erkänna att min (något generaliserande) bild av typ 2 har varit diabetes orsakad av felaktig kosthållning och övervikt. Shame on me! Är det något jag lärt mig i denna grupp så är det att det finns betydligt fler orsaker till typ 2 än dessa. Jag har dessutom fått lära mig att det finns typ 2:or som använder pump. Hade faktiskt inte en aning om att det förekom innan men nu vet jag. Förstår ni att det är så himla bra att sådana här grupper finns. Där man kan öka kunskapen och förståelsen för varann! I det här fallet är det ju jag som farit omkring med okunkap, det kan vara sårande för den det drabbar. Jag kan också bli ledsen när folk serverar mig klychor som att jag fått för mycket godis som barn osv… Men för mig är det skillnad på okunskap och okunskap.

 

Jag har full förståelse för icke-diabetiker som inte förstår sig på sjukdomen (kom igen! Det är ju knappt man förstår den själv ibland!) men det som sårar mig värst är människor som far med okunskap som om det är kunskap. Människor som envisas med att kasta fram halvdanna fakta direkt från kvällpressen om att jag minsann kan bli frisk genom att ändra min kost… Tyvärr, ingen diet i världen kan övertyga min bukspottkörtel att börja tillverka insulin igen, jag kommer alltid att behöva insulin genom spruta eller pump oavsett hur jag äter. Däremot gillar jag nyfikna människor. Människor som visar lite ödmjukhet och som faktiskt på riktigt ställer frågor kring diabetes, som intresserar sig för svaren och inte försöker pracka på mig botemedel efter botemedel. Det är ju det som är härligt, när någon som inte behöver bry sig visar intresse. Jag menar, jag vet inte allt om t.ex astma eller ms, så är det ju och jag kan inte kräva att alla människor jag möter ska ”kunna” diabetes, därför är intresset andra visar extra uppskattat!

 

Min mormor hade typ 2. Hon tog insulinsprutor och blodsocker precis som jag. Var det någon skillnad mellan oss? Nej, jag kan inte tycka det. Oavsett om insulinproduktionen är slut eller förminskad är ju insulinet och blodsockret en högst gemensam faktor. Vi hade lika mycket känningar och rekyler. Vi upplevde nog sjukdomen (arna?) ganska likartat. Så att påstå att typ 2 ”bara” handlar om att ta tabletter, äta rätt och motionera mer är nog lite galet om man frågar mig.

 

Jag har stött på typ 1:or som tycker att livet går på räls trots diabetes och jag har stött på typ 2:or som kämpar för ordningen. Det är nog en individuell förutsättning. Men för att återknyta till diskussionerna i gruppen så handlar det väl i slutändan om att kämpa för ett jämnt blodsocker, vare sig du är 1:a eller 2:a? En del får lägga mer jobb än andra, en del väljer att lägga mer jobb än andra och upplevelsen av ett svängande blodsocker har vi alla gemensamt. Vi vet alla vad vi pratar om när det handlar om kallsvettiga känningsituationer, ketoner, rekyltörst, sejfa inför aktivitet osv osv… Jag personligen ser ingen anledning att dela in oss i fack. Det är ingen tävling i vem det är mest synd om och det är ingen diabetesmässig ”klassfråga” heller i mina ögon.

 

Jag är glad att vi är olika. Trots att jag själv har diabetes har ju jag fått nya kunskaper kring detta och det tackar jag för!

 

Tjing!

Ordning på torpet!

Ja, eller på torpet är det ju ingen ordning men det verkar som två basalsänkningar på 0,025 enheter/timma rättade till mina låga nätter. Skönt!

Nu är det verkligen nedräkning till semestern, jag börjar min v 27. det ska blir så skönt att få slappa och hänga med min underbara familj=)

Jag är trött idag, igår var vi nämligen ute med jobbet och åt och drack lite gott. Det var koanonkul men dagen har gått segt idag. Annars händer det inte så mycket som är värt att skriva om just nu.

Ha det!

Tjing!

Basalen

Med tanke på att jag vaknade med 2,1 mmol idag och hade känning på småtimmarna igår natt så är det väl dags att ställa ner basalen… Jag har ställt ner den med 0,025 enheter/timma från 03 på morgonen. Mer än så ändrar jag inte i taget. Hur gör ni?

Nu är känningen hävd med lite yoghurt och en macka. Ska snart ge mig iväg till jobbet….måste bara se till att blodsockret blir körvänligt=)

Ha en bra dag!

Tjing!

Blodsocker vs bikinisäsong

Pust! Så känns det. Jag vet att jag tidigare i min gamla blogg skrivit ett inlägg kring diabetes och ätstörningar. Jag drabbades av detta fenomen när jag var ung och osäker. Jag slutade nästan att ta insulin och låg skyhögt i blodsocker för att snabbt tappa vikt. Ung och osäker, då är det inte lätt att låta bli att ta risker.

 

Lite snurrar tankarna nu också. Jag har ju gått upp en del i vikt efter min skada. Dels har jag varit stilla och dels har ju (naturligtvis) insulinbehovet varit större då. Jag trivs inte med min kropp, jag har nästan helt slutat att köpa kläder för jag tycker att allting sitter konstigt och fel. jag gillar inte det jag ser i spegeln och framförallt så är det en börda att bära omkring på.

 

Nu kommer den andra sidan av problemet. Jag har blivit bekväm med att ha ett bra blodsocker…Vilket betyder att jag är bättre på att korrigera höga värden och att öka doserna när det behövs.

 

Denna paradox gör att dessa äckliga extrakilon aldrig ger sig av.

 

Kom igen! Jag gör så gott jag kan. Hoppar oftast över godis, fikabröd och onyttigheter, äter väl avvägda portioner med mindre mängd kolhydrater och tänker på hur jag lever. Jag rör på mig varje dag och småäter inte.

 

Min största akilleshäl är stress…Jag kan inte sluta stressa och det ger mig högre värden och göra att jag kräver mer insulin…

 

Ah, jag vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är superjobbigt! Ni diabetiker, någon med samma problem? någon som har förslag på lösningar? Hit me please;)

 

Tjing!