Det går ju alltid upp och ner…

Googlade idag på rekommenderade hba1c-värden och hamnade på en sida som skrev lite om olika svårigheter att få till ett bra hba1c. Mitt senaste låg på 63 vilket min läkare var nöjd med. Jag också naturligtvis eftersom jag har en historia bakom mig med mycket mycket högre värden. Men frågan är om jag någonsin kommer att nå den magiska siffran 52??

En svårighet med att få ett bra resultat är hoppande värden. Det är ju jag i ett nötskal. Visst kan jag mäta många bra värden men jag har också toppar och dalar, nästan varje dag. Har jag en känning dimper jag oftast väldigt lågt innan jag känner det vilket alltid innebär en rekyl för mig. Rekylerna hänger oftast kvar en bra stund och då duttar jag insulin i ren frustration för att få ner det snabbare. Resultatet blir ofta att jag får ytterligare en känning och sen är karusellen igång för mig.

Nu tänker ni att det är ju lätt att ordna….Bara att ge fasen i duttandet men då ska jag tala om att när mitt socker svänger blir jag arg! Riktigt arg på min sjukdom, jag behandlar den aggressivt och tänker nog (i min luddiga känninghjärna) att ”Nu ska den här förbaskade sjukdomen få se på f*n!” Och det. mina vänner är ett beteende som jag har så svårt att sluta med…

Såååå, 52 är långt borta trots att jag ligger ganska nära rent siffermässigt. Men jag känner bara som så att mitt i detta diabetesliv måste jag få ha ett liv också. Om motivationen tryter så väntar jag in den igen, jag kan strunta i att ta blodsockret periodvis bara för att jag tycker att hela mitt liv andas diabetes, det orkar man inte i längden. Man jagar och jagar och jagar efter det perfekta värdet hela tiden. Jag kommer ihåg när min mamma skötte om min diabetes, då var det piece of cake att ha den. Värre blir det när man står ensam och ska ta allt!

Skönt tycker jag iaf det är med alla bloggare och sidor med diabetiker där man kan få ösa ur sig och fråga saker. Där är man hemma=)

Kan verkligen rekommendera facebooksidan ”Bolla diabetestankar:)”

Tjing!

Annonser

8 thoughts on “Det går ju alltid upp och ner…

  1. Hej Hanna-vännen! Det som är absolut skönast med att ha hittat så många härliga diabetiker på nätet är ju just det. Vi är inte ensamma med våra ”inte-alltid-så-bra-värden”. ALLA diabetiker har inte ett hba1c under 7 (sorry, har inte lärt mej den nya skalan ännu…), trots att personalen på diabetesmottagningen får det att låta så…

    Jag har aldrig haft ett perfekt hba1c, inte ens som barn. Mina bs-värden har alltid varit hoppiga och en efter annan läkare har förskt kämpa med mej, tills de inser att alla diabetiker ju faktiskt aldrig når en perfekt balans. Och att jag är en av dem. En läkare hittade på att mäta insulinantikroppar och kom fram till att jag har såna, villka oxå påverkar balansen.

    Nå, mitt mål med pumpen var att komma under 8 i hba1c, och det har jag ju lyckats med 🙂 Nu tycker jag värdena hoppas lite mera igen, så få se vad det visar nästa gång.

    Tycker man inte skall stressa allt för mycket. Det är klart, har man ett skyhögt hba1c måste man ju få ner det. Jag har i våras mistat en vän eftersom han inte lyckades. Men det är inte livsfarligt att ligga lite högre än 7. Nån läkare sade att man skall ligga länge över 10 för att kroppen skall ta skada. Och länge är väl nog flera år.

    Oj, det här blev långt.

    • jag har också fullt upp med att lära mig den nya skalan. Den gamla säger mig mer. Tror att 63 motsvarade ca 7 på gamla:) Nä stressa är bara onödigt tycker jag också men ibland upplever man ju press från andra håll om att det ska vara så bra värden. Jobbigt men man får försöka tänka utifrån sig själv.

      • En gång då jag stressade över mina värden dagen före diabetesläkaren frågade min kollega om jag faktiskt sköter mig för min egen skull eller för läkarens skull… Hmm…

  2. Känner igen mej i det med att bli arg på de höga värdena och vilja ha ner dem snabbt. Det verkar också som att med pump så tar de längre tid att sega ner för mej. Har provat att höja basalen till det dubbla och det brukar funka. Men jättesvårt att inte dutta med bolusar för att få ordning på torpet. Du är absolut inte ensam. Kram.

    • precis så tycker jag också att det är ibland. Glömmer bort att testa temporär basal mellan varven. Den funkar bäst på rekyler för mig och bolus funkar bäst när jag ligger högt pga något jag ätit:)

  3. Ja det är skönt att kunna skriva av sig när allt går emot en med ens diabetes och bolla med andra!
    när du får känning, har du testat att ta insulin samtidigt som du äter? Jag tyckte min läkare var helt tokig när hon sa att jag skulle ta insulin samtidigt men man slipper rekylerna! Alltså om man har en tendens att ”vräka” i sig mat när man ligger lågt så kan man ta insulin för att motverka rekylen! Jag vågade bara ta typ 0,5e i början men nu kan jag ta så många enheter som jag tar vanligtvis till det jag äter lr lite mindre så blodsockret stiger också.

    • Jo, jag är rätt så duktig på att komma ihåg att trycka i mig några enheter vid känning. Oftast får jag rekyl ändå när jag ligger riktigt lågt eftersom jag tror att kroppen sett till att gå in också för att utsöndra lite glukos…

  4. riktigt bra skrivet! känner absolut igen mig jag också. blir så jäkla arg på de höga värdena och duttar som en tok! fungerar ju inte sådär jättebra, men är svårt att tänka ”smart” tycker jag när man är hög eller låg. hur som helst gillade jag det du skrev, kändes som ett träff mitt i prick! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s