Jobbigt läge!

Är det något jag upplever som urjobbigt med diabetes så är det känning när jag är själv någonstans.

 

Idag skulle jag veckohandla efter jobbet. Eftersom det är jag och tre grabbar i detta hushåll så består en veckohandling av livsmedelsberget som kan jämföras med Kebenekaise.

Jag begav mig till ICA maxi för att enkelt kunna scanna alla varor och slippa packa i och ur allt flera gånger (spar på ond axel också).

Det slår aldrig fel! Inne på Ica med halvfärdig helblippad kundvagn känner jag de bekanta rusningarna på framsidan av låren, kallsvetten på ryggen och den bortblåsta fokusförmågan….Va fasen! Jag hade ju sejfat 10,2 mmol innan jag åkte. tog ett bs som visade 6,4 mmol. Ok, lugnar mig och försöker fokusera. Plockar planlöst bland varorna och blippar mig fram mot kassan (för 17! Jag blippade in en korsordstidning…till vem??? Skyller på blodsockret). Kommer ihåg att blippa in en festis och ser till att bli färdig.

 

Ute på parkeringen är det starkt solsken, jag har min täta jacka på eftersom jag ville ha med mätaren i fickan in på affären. Svetten rinner och hela parkeringen dallrar av värmen.

Hittar bilen, stapplar fram och öser in varorna i skuffen, ställer tillbaka vagnen på geléaktiga ben. Hoppar in i stekhet bil…F*n, jackan måste av, det rinner om mig! Ut igen, av med jackan och in i bilen…Ut igen, hade ju mätaren i jackan och äntligen har jag mätare och festis tillgängligt (allt blir så krångligt i mitt huvud vid låga värden). Mäter en 2:a…dricker en festis och bara sitter, blundar och andas genom näsan medans jag väntar på effekt. Efter 20 min visar mätaren en 7:a för andra gången. Känns ok att åka de 2 milen jag hade hem.

 

Efter ca 6 km är det asfaltsläggning på gång. Rödljus och trafiklots att vänta in…suck! Väntar väldigt länge (alla skulle ju hem från jobbet just den här tiden). Då kommer det igen, gelében, kallsvett i het bil, bubbla runt huvudet…Där sitter jag fast! Kollar bs och visst…en 2:a igen! Där kommer den riktiga paniken. Själv…i bilen…och all blippad mat bak i skuffen väl inlåst i hundburen. Jag var färdig att gråta, tänkte vem ringer jag, var kan jag stanna bilen osv osv. Jag gillar verkligen inte att vara fast bakom ratten med känning, det är helt fel, jag borde inte ens hantera en eltandborste då. Då uppenbarar sig en bild av ett äpple i mitt huvud. Jag ser det framför mig klart och tydligt, hur det åker i min hand från kylen till väskan imorse. Åh, vad jag blev lättad. Jag tackade faktiskt gudarna för rusningstrafiken eftersom den innebar att jag i godan ro kunde tugga i mig äpplet och vänta på effekten…

 

Jag kom hem i ett stycke, men det är i sådana här situationer jag är så oerhört glad när Hunken eller grabbarna är med. Det räcker med kodord ”känning” så vet de precis vad det innebär och kan ta över rodret. Eller, jag kan ju inte låta grabbarna köra bilen….

 

Lärdom då: Ibland räcker inte en festis i handväskan, handla aldrig på tom mage och ställ åtminstone en påse med kolhydrater i baksätet när du handlat;)

 

2 dagar kvar till semester!

 

Tjing!

Annonser

4 thoughts on “Jobbigt läge!

  1. JISses, de e jobbigt..men i alla skrymsel, vrår, fack..i bil, i väska , i jacka, i byxa…alltid ALLTID DEXTROSOL!!! FÖr dig själv, eller den sidan om för att hjälpa. DET har räddat mig många gånger..o barnen..
    DEt är ju detta som är så jobbigt m diabetes..aldrig är de likadant.
    HA de gott! Kämpa på!

    • Brukar alltid finnas något att tillgå men inte idag, eller också var sinnesnärvaron för låg för att komma ihåg något skrymsle. Tyvärr kräks jag (på riktigt alltså, inte bara bildligt talat) av druvsocker så flytande är det som gäller för mig och det brukar ligga 3-pack både här och där med festisar…

  2. Usch, jättejobbigt. Kunde gått illa. Tur att det inte gjort det!! Jag kan inte gå och handla efter jobbet, måste alltid hem och äta middag först. Eller så äta ett ordentligt mellanmål lite senare på eftermiddagen, annars hamnar jag lågt innan jag kommit till butiken… Jag bär alltid med mej MINST 60-70 kolhydrater i handväskan, eftersom jag ju hamnat två gången i chock trots att jag korrigerat lågt bs med typ 20-30 kh, ebland behövs det bara lite mera… Kram Hanna!

  3. Fy, vad jobbigt för dej! Jag har inte bil men kan förstå paniken när man är låg och inte har något att ta till. Såna här gånger för mej med att tänka till att jag måste ha mycket socker eller sockrig dricka med mej, ifall att.
    Tur att det gick bra för dej ,att du kom ihåg äpplet och kunde äta det!
    Kram till dej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s