Nattblogg

Det är väl ganska uppenbart att bloggen inte är prioriterad just nu.

Jag känner att jag har få positiva saker att skriva om nu. Inte så att hela livet är kass…verkligen inte. Min älskade familj mår väl och vardagen rullar på för oss alla. Det är mer jag…

Ni vet såna dagar när man håller nästippen ovanför ytan. När man utan minsta marginal orkar. När man längtar efter att dagen ska vara överför man är så slut. Ni vet…när minsta lilla blir stort. När tålamodet och tårarna lurar bakom närmsta hörn.

Så är det nu och har varit bra tag. Jag är en robot och en sjuhelsikes skådis. Ingen i min närhet kan ana stormen inom mig. Ingen skulle kunna se igenom mitt leende och genomskåda mitt ”jo tack, bara bra”.

Ekorrhjulet. Det där förbaskade ekorrhjulet. Nä, jag pratar inte om familjelivets ekorrhjul. Det deltar jag mer än gärna i. Jag menar hälsans ekorrhjul.

Jag vet att det är en hel del diabetiker som läser här. Både nydebuterade och gamla rävar som jag;) jag vill verkligen inte förmedla en bild av diabetes som ett helvete och skrämma livet ur er. Diabetes är mycket jobb, mycket planering, mycket att tänka på men det är inte alltid ett helvete.

Det som är ett ekorrhjul för mig nu är diabetes i kombination med smärta. Diabetes, smärta, sömnbrist, stress och dum envishet.

Jag har ju jobbat fullt sedan januari efter älgkrocken.  Det här gått bra fram till för ett antal veckor sedan. Jag fick en svacka och hade ont på nätterna igen. En svacka tänkte jag och väntade kallt på att det skulle ge sig. Nope…blir inte bättre. Är tillbaka på maxdos med smärtstillande igen. Sover en till två timmar varje natt och har blodsocker därefter.
Min största fasa är att inte få jobba. Att vara sjukskriven var inte min grej. Kände mig inte alls bekväm med det.
Resultatet är att jag går till jobbet varje jäkla dag oavsett…fasaden börjar spricka. Jag är inte mig själv alls och orken är noll.

Har inte ork att jobba med blodsockret. Har inte ork till att börja en ny vända med axeln hos alla doktorer. Jag vill bara att det ska funka att jobba och fixa familjelivet. Har bestämt mig så många gånger för att ta en sjukdag och ringa doktorn och tala om hur det ligger till men varje morgon står jag ändå påklädd på väg till jobbet.

Envishet…jag är född sån säger min pappa jämt och han har nog rätt. Nu är det bara så att envisheten inte gynnar någon. Att det ska vara så svårt att vara svag…

Kanske hjälper det att få saker på pränt. Att få sortera tankarna och få lite feedback??

Hoppas ni sover gott!

Tjing!

Annonser

8 thoughts on “Nattblogg

  1. Hanna… Sluta vara envis o ring läkarn direkt måndag morgon! Inget blir bättre av att du drar ut på det:-( värken blir inte bättre av att du väntar vännen. Kram Jessie

  2. Till slut brister det och då mår inte bara du dåligt utan även dina nära o kära. Känns onödigt ju. Vad kan hända om du ringer doktorn?..egentligen?? Kram

  3. Hej Hanna, låter riktigt tufft för dej nu. Tänker på dej. Hoppas att du hittar ett sätt att få det att bli bättre.Kan förstå oviljan att söka för det då du kommit ut i jobb igen. Att gå hemma är ingen hit även om det kan behövas. Kram till dej!

  4. Känner igen mig i dig. Hur man spelar teater för alla att allt är bra men till slut så brister det bara..det blir ju inte bättre av att dra ut på det men förstår dig att du vill gå till jobbet, få vara en som alla andra och skjuter upp tex. kontakt med läkare. Men försök sök hjälp!
    Stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s