Tough love…

Ibland är det bara nödvändigt. Att visa sin kärlek och omtanke på ett sätt som inte alltid är den mjuka vägen.

Idag har jag gjort något av det svåraste jag någonsin gjort. Jag har tagit ett beslut som skär i hjärtat. Jag har gjort ett val som fått någon jag älskar väldigt arg på mig. Jag hoppas att denna människa kan förstå mitt val så småningom. Att denna högst älskade människa väljer att låta sig vara svag för en stund och tar emot den hjälp som erbjuds.  Att denna högst älskade människa kan förstå att jag inte fixade att hålla bördan ensam på mina axlar längre. Att denna högst älskade människa kan bli stark igen genom detta. Att ilskan då har lagt sig och styrkan kommit åter.

Tough love…tufft för oss båda.  Jag hoppas jag gjort rätt!

Annonser

Hiss och diss.

Eventuellt har jag nu snott hiss och diss upplägget från en annan blogg men det känns som ett bra sätt att summera helgen på.

Hiss:
¤ Det är mildare ute vilket innebär att jag kan överväga att stanna i detta avlånga land.

¤ Mitt blodsocker beter sig ganska logiskt.  Betyder inte att jag alltid ligger bra men jag vet iaf oftast varför jag ligger sämre.

¤ Det rör på sig i huset.  Skillnaden med ett nytt badrum är enorm.

¤Jag har fått den stora förmånen att följa två tjejers väg till att bli ett toppdiabetesteam. En underbart söt liten schäfervalp som av sin matte ska drillas till att jobba som nisca gör.  Spännande!

Diss:

¤ Människor man inte vet vart man har. Jobbigt när man inte vet om någon är arg bakom fasaden eller inte.

¤ Höglöp och han hund…behöver jag säga mer???

¤ Bilar som går sönder.

¤ Diskmaskiner som går sönder en fredagseftermiddag.

Jo diskmaskinen är trasig. Egentligen ett ilandsproblem men jag har inget diakställ…
Igår köpte jag ett på Ica mär vi handlade och då utbrister min 8 åring. Tjoho, nu får vi leva som förr i tiden!

Vojne, vojne. Det var väldans svårt för honom att inse att det finns människor som inte har någon diskmaskin idag också ha ha ha.

Så, hur har helgen varit? Bra hoppas jag!

Tjing!

Man ska inte ropa hej…

Förvisso men just här och nu ligger blodsockret så in i bängen bra att jag jublar!!!

Inte blir dagen sämre av att Hunken för ovanlighetens skull köpt blommor till mig♥

image

Man blir glad i hjärtat.

I morgon ser det ut som om hela familjen kommer att vara där de ska vara.  Mini är äntligen tillbaka i skolan och Storis som haft magont i två dagar ska också iväg imorgon.  Långdragna äckliga baciller säger jag bara!

Själv ska jag jobba…är inte helt hundra än. Orken tryter och jag är slut hela kvällarna. Det märks på ordningen här hemma. Jag är lite knäpp. Står inte ut med oreda men har inte ork att ta tag i det heller ju. Hur gör människor som alltid har tipptopp hemma??? Vad är hemligheten???

Fet belöning till den som har svaret;)

Tjing!

Översittare

Jamen hur står man ut???

Det finns många sätt att säga att man tycker att någon är en idiot!  It’s my way or the highway typ. Människor som har ett sånt enormt bekräftelsebehov att de inte drar sig för att trycka ner andra i skoskaften.

Man kan göra sånt på så många olika sätt har jag upptäckt.

Meningar som börjar med: Alla avgör ju själva MEN…

Ofta med ett avväpnande leende i fejset. Egentligen säger människan: Visst, alla gör som dom vill men mitt sätt är det enda rätta och de som inte gör eller tycker som jag är idioter.

Eller blicken…ni vet den där pockande blicken bakom leendet som säger: Du är ju totalt pantad som inte tycker som jag.

Sen har vi den allra bästa: När man påtalar mitt misstag för andra med avsikt att jag ska höra. DEN HATAR JAG. Ta saken med mig direkt!  Jag kan absolut be om ursäkt om jag begått ett misstag och det händer ibland eftersom jag är människa.

Nä, lite perspektiv på tillvaron och lite ödmjukhet inför det faktum att alla kanske inte är stöpta i samma form.  Vare sig man diskuterar barnuppfostran, människosyn eller annat.

Nu ska jag göra kväll och ladda inför en ny jobbvecka.

Va??? Tänker ni nu, inget diabetessnack??? Nä, finns inget att säga. Den har skött sig galant under helgen; )

Tjing!

Tjoho eller nåt…

Igår bestämde sig blodsockret för att stabilisera sig efter flera veckors strul. Smärta och infektion kansade till det mesta ett tag. Jeeeesus vad det tar musten ur en att ligga högt när man inte är van. Nu är den där äckliga känslan av känning här istället. Ni vet…när man landar igen och ett värde på 5 känns som känning i kroppen.

 

Här är det snorkallt nu, runt 20 minusgrader. Huvva, kaminen går för fullt. Så skönt att elda (säger betongflickan). Mini är så himla duktig och hjälper till att såga ved så fort det behövs. Jag är så bortskämd med mina fina pojkar! älskar dem så mycket så jag tror att hjärtat ska spricka ibland!

Igår pratade jag och Hunken. Eller ja, vi pratar ju faktiskt varje dag så just det var ju inte så ovanligt. Det jag ville komma till är ämnet: Civilkurage. Finns det ännu?

Hunken var på Minis skola igår och hämtade hem läxor eftersom grabben är sjuk. När han spatserar över skolgården får han syn på två grabbar i 7(?) årsåldern som har brottat ner två tjejer i samma ålder. De ligger nedtryckta med ansiktena i snön och grabbarna öser mer snö över deras ansikten. De skrattar men det hörs på rösterna att det inte är en helt ok situation…Hunken kliver fram och frågar tjejerna om de tycker att det är ok? De svarade båda samtidigt NEJ. Han säger då åt grabbarna att lägga av…de skrattar lite osäkert men släpper inte så Hunken får säga till en gång till med en ganska bestämd röst. Då släppte de och sprang iväg. Han ställde frågan till mig om jag tyckte att han gått för långt och lagt sig i?

Alltså, i mitt tycke är frågan obefogad. Är det inte självklart att man kliver in och agerar??? Jag skulle ha gjort samma sak och det är inte många dagar sedan som jag sa till två grabbar som puttade ner en tredje för en isbacke. Grabben som blev puttad gjorde sig illa och var dessutom utan både jacka och termobyxor. Det var dessutom samma grabbar som Hunken sagt till.

En av mina vänner har stoppat ett slagsmål där ett helt gäng givit sig på en stackare, mitt i ett centralt område med massor med folk runtomkring. VARFÖR REAGERAR INTE FOLK??? Därför undrar jag om det fortfarande finns civilkurage, när folk kan blunda och gå förbi, tragiskt!!!

Har börjat (igen) att försöka hålla lite koll på matintaget och förhoppningsvis bli av med några kilon. Använder en app som heter shape up. Himla kul grej där man kan scanna in det man äter. Jag gillar bekvämlighet. Gissa om jag fick en chock. Totalt kcalintag för torsdag var 574, fredag 742 och idag är jag uppe i hela 412!!! Herregud, jag är väl inställd på totalsvält och håller kniphårt i allt fett för att överleva. Jag har problem! Jag har noll aptit, glömmer hela måltider och äter ALDRIG mellis. Hur ska jag få in det??? Jag har provat att ställa matlarm på mobilen men inte fasen äter jag för det, ingen hunger alls. Tar mer än gärna emot tips tack!

 

Nu ska jag kolla brasan och mysa med Mini.

 

Ta hand om varann och var inte rädd att visa lite civilkurage!

 

Tjing!

Kallt!!!

Alltså jag måste ju vara en reptil.  Kan inte bli varm när det är vinter.  Att dessutom bo i ett gammalt dragit hus gör inte saken bättre. Tvi vale!

Idag blir det en lång dag. Jobbar till tre och ska hämta storis efter det. Sen tillbaka till stan för att ta en spruta hos barnmorskemott. Trötta jag…

Bytte infusionsset igår kväll. Fattar inte att jag alltid prickar in det på kvällen.  Man ska ju inte byta då utifall nålen hamnar knasigt och insulinet inte går in. Hade ett bs på 18! Det berodde nog på att jag ätit hamburgare till middag och donerat för lite.  Tryckte i mig 4 enheter och somnade.  Skulle vakna av klockan två timmar senare men sov som en gris.  Vaknade med 10 imorse så då är jag nöjd ändå.

Nu vankas det jobb i snöovädret!

Tjing!