Vardag är favoriten!

På vardagar är allt öppet. Alla myndigheter, all sjukvård och allt annat som kan behövas vid en kris.

Det har varit en lugn helg i fråga om alla oroligheter. Jag har passat på att stjäla tiden till att göra vanliga saker. Var på jobbgalej i fredags vilket var så skönt. Min glädje och avslappnade attityd var ingen fasad. Jag stal några timmar på lördagen också till att vara vanlig. Gick en kurs för klubbens räkning och hängde med familjen.

Jag ska aldrig mer föraktfullt använda uttrycket vanlig svensson! Det är min målbild. Att alltid kunna välja att vara vanlig. Ha tråkigt och framförallt äga min tid, mina känslor och min energi.

Jag skulle kunna skriva en bok om förfarandet i denna kris. Jössea vad många tjänstefel jag skulle kunna räkna upp. Man är för snäll och mesig helt enkelt.

Jag är en dumskalle i fråga om mig själv. Äter nästan inte och struntar i kontrollerna. Jag vet att jag är på hal is men att straffa sig fysiskt när man är maktlös ger iaf en riktig känsla. Jag har svårt att förklara men känslan av svält och hunger står för sorgen jag inte kan prata med någon om. Det blir på riktigt på något vis.

Snart vänder det….snälla!

Fredag

Ikväll ska jag iväg på trevligheter med jobbet.

Jag ska vara helt vanlig och glömma all skit för några timmar. Tänker inte svara i telefonen eller ens ägna en tanke åt all misär. Jag behöver det!

Jag tänker äta dricka och må bra!

Ha en fin kväll!

Tjing!

Ledigt…

Eller?

Telefonen har varit tyst idag. Ett andrum men kan ändå inte låta bli att undra om avsaknaden av samtal inte innebär en kris?

Vill inte ringa…orkar inte veta.

Stoppar huvudet i sanden som en ynklig feg struts!  Till mitt försvar gav det mig några timmar att vara helt vanlig. Att läsa läxor med barnen utan press. Att få börja röja undan i detta smutsiga hus. Att få prata med en vän om helt vanliga saker. Att få ta en dusch. Att få klappa på alla vovvar.

Jag gillar… eller nej, jag älskar att få vara en helt vanlig svensson. Önskar att det hände oftare.

Bonus! Jag har tagit ett blodsocker idag. Jag har även ätit ett mål mat. Det tar sig!

image

Önskar att jag hade ett trollspö som kunde ta bort allt ont och få dig att må bra och göra rätt val. Ett trollspö som kunde radera alla jäkla jobbiga minnen och alla misstag. Ett trollspö som kunde få dig att förstå hur illa du gör dina kära och som kunde ge oss alla lugn och ro.

Håller andan…har väntat i 21 dagar på urakut hjälp. 21 långa dagar. Det kommer nog att bli fler om jag känner de ansvariga myndigheterna rätt. Men visst…varje dygn som jag kan rycka ut sparar man ju pengar på.

Det är hårt och jag är ledsen och trött!

image

Ostucken….

Jäklar vilken lång dag!  Hunkibunki jobbar eftermiddag vilket innebär att jag varit taxi idag. Mini har teater på måndagar redan 16:15. Det är ett himla åkande. Hem, ut med hundarna och sen direkt tillbaka till stan för teatern.  Storis och jag passade på att köpa lite kläder till honom medan vi väntade.

Hemma 18 och började direkt med maten, läxor och plock. Nu är jag klar med allt utom mitt eget pappersarbete.

Har inte sovit mycket i natt….tankarna maler och maler. Åter fick jag ha jour i helgen. Kaos är bara förnamnet. Hur länge ska man vänta på hjälp när man skriker flera gånger om att det är ohållbart??? Jag fixar inte mycket mer nu faktiskt och om bubblan spricker och någon blir skadad tänker jag inte vara tyst. Varningstecknen har funnits länge.

Summan av allt s*it är att jag är helt kass på att ta hand om min diabetes. Idag har jag tagit noll blodsocker…noll! Jag har i princip slutat äta…magen är helt urstressad och jag vägrar springa på toa i tid och otid när jag inte är hemma. Det är helt ohållbart. Min senaste måltidsbolus var i lördags…någon enhet till en banan. Galet eller hur? Men ingen lyssnar oavsett hur högt och mycket jag skriker på hjälp.

Måste lösa saker och komma på banan igen. Måste…

Blä

Nu är det så där ledsamt och jobbigt igen och jag bara måste skriva det för att få ur mig det!

Hatar att känna mig så här hjälplös.

Den hjälp jag bett om akut i det här fallet från vårt braiga sociala skyddsnät låter vänta på sig. Jävligt länge…

Logik på hög nivå

Lite frånvarande har jag varit.  Vi har letat bil.  Den bärgade pärlan fick sluta sina dagar.

Kort och gott. Vi har hängt på Blocket hela veckan och försökt hitta något utefter våra krav.

En helt vanlig v70 med 170 hk. Så få mil som möjligt i den prisklass vi satt. Drag och motorvärmare bla bla bla…ni ser! Vi gjorde en plan.

Tittade på några. En del objekt var fasen i värre skick än min bärgade bil.

Hursom…vi hittade den!!! Den som motsvarade alla krav. Gick fint vid provkörning och allt var perfekt.  Ett moget ekonomiskt familjeval. Så….

Vi åkte åt ett helt annat håll och köpte oss en fyrhjulsdriven v70…utan motorvärmare…med fler mil….och dyrare utgångspris.

Där rök en hel hög med vuxenpoäng men Hunken är glad.

Pojkar!

Tjing!