Räddaren i nöden eller flykten från verkligheten?

Vår, påsk, sol, ljus, energi?

Vad är det för dig? Jag försöker hitta en vardag som funkar och det går framåt. Jag vet att mycket som skrivits på sistone är negativt. Just nu är det mycket på spel och jag kan bara se på. En anhörig till mig väntar på besked om hjälp. Hjälp att ta sig ur ett allvarligt missbruk och hjälp att få känslorna på rätsida. Jag har gjort mitt i det hela men myndigheter drar ut på allt. Livet haltar rejält för denna människa och mitt hjärta brister när jag ser och hör att personen kämpar och kämpar för att hålla tippen över ytan. Att låta någon vänta i tre månader när läget är akut är omänskligt!

Man kan inte fundera över sånt här dygnet runt och fungera som människa samtidigt. Jag försöker varje dag att lägga energin och oron på en rimlig nivå men måste ha något för händerna hela tiden för att tankarna ska hållas på plats.  Att vara ledig och obokad är jobbigare mentalt än att jobba.

Jag har satt upp mig på att hålla tre kurser på brukshundklubben, tagit på mig massor av pappersarbete genom styrelseuppdraget och lagt massor av tid på läxor, planering av mat och annat hemma. Allt för att slippa tänka. Det ska bli kul med kurserna men det kommer att gälla på min onda kropp. Jag vet inte om jag bokat upp mig som en räddning eller flykt från verkligheten…

Idag blir det lite mat med några nära och kära. Barnen ska få leta påskägg och sen vet jag inte vad vi gör resten av helgen.

Glad påsk!

Annonser

Babysteps!

Idag har jag fått ett glädjande besked.  En knuta i livet som löser sig om några veckor och det gör mig otroligt lättad.

Men of course! Jag har även fått ett mindre bra besked också. Mardrömmen kommer förmodligen att fortsätta med mig som stand in. Myndigheterna är inte positiva till att erbjuda hjälp. Det kostar nog för mycket. Jag är alldeles förbluffad över hur man som människa värderas i kronor och ören.  En människa som slitit hela livet och betalat skatt är utlämnad till sitt brutalt ledsamma öde. Det slutar aldrig bra det här och jag tror att det kommer att kosta oerhört mycket mer den dagen ingen orkar mer.

Fasen vad jag önskar att livet hade givit mig en instruktionsbok att följa. Vägledning i alla beslut och en felsökningsmanual!!!

image

Musik är balsam för själen!

Mini har ju varit hemma hela veckan. Han var djupt besviken över att missa skoldiscot som skulle gå av stapeln igår kväll.  Han är en riktig danskille och älskar musik. Jag tyckte dock att han behövde ta det lite lugnt ändå…

Ville erbjuda honom ett alternativ så vi gick på musikal. Tänkte att då får han musik men är stilla ändå. Det var högstadieelever på en skola i kommunen som hade gjort en musikal som hette back to the 80’s.

Herregud! Vilka duktiga ungar! De spelade och sjöng så taket lyfte. Metallica, Guns n Roses, Eurythmics, Madonna, Cindy Lauper, Alphaville mm. Oh vad vi njöt både jag och Mini.

Det är något förlösande med att lyssna på musik. Jag blir lycklig av det. Men det ska spelas högt. Jag lyssnar i bilen, hemma och har nästan alltid hörlurar i när jag går, man får en kick! Bäst av allt är livemusik.  Jag är uppväxt på sidan av en scen. Min pappa är trummis och har jobbat i många år aom ljudtekniker. I love it!!!

Jag lyssnar på det mesta. Beror på vilket humör jag är på men på senare tid har det varit mycket Volbeat. Har fastnat lite för dem av någon anledning. Vad lyssnar du helst på?

Ha en bra lördag!

Tjing!

Taskig uppdatering va?

Jag som har bestämt mig för att blogga varje dag har inte skrivit en rad idag…

Har hållit på med en massa pappersarbete och mailande kring hundkurser och annat. Så himla skönt att få sånt gjort.

Nu på kvällen har jag varit ur huset.  Bowlat och ätit gott med mina arbetskamrater. Bowlade mig låg och åt mig hög. Så kan det gå! Axeln säger mig att den inte ville bowla så mycket men det var det värt.

Läste idag en uppdatering av en person på fb. Denne beklagade sig över folk som gnäller på värk och behöver starka tabletter. Personen menade på att det är väl inte så jäkla svårt att leva med lite värk. Aouch, vad jag kände mig träffad! Men å andra sidan så tror jag inte att denna någon vill gå i mina dojjor en längre period med kronisk värk som leder till sömnlösa nätter veckor i sträck och ett blodsocker konstant på HIGH. Men människan får gärna prova…

Nu, precis nu, ska jag krypa ner hos Mini som snarkar så taket lyfter.  Hunken har flytt vårt sovrum ha ha ha!

Tjing!

Det är så mitt liv ser ut…

Har ni sagt den meningen nån gång? Jag säger så flera gånger i veckan. Varför? Jo man blir ibland ifrågasatt som diabetiker, både medvetet och inte. ”Jag beundrar dig som orkar hålla på” är något jag ofta får höra. Ofta när jag mäter bs eller väger mat. Från människor jag känner väl och människor jag känner mindre väl. Vad säger de då? Att mätningen ser jobbig ut, att det är krångligt att väga maten. Stick, kontroll, känning, hög. Alla delar av mitt och andra diabetikers liv.

Det jag menar är att mitt största problem med diabetes är mentalt. Att orka med helheten alltid.

Jag svarar ofta just att det är så mitt liv ser ut. För så är det. Jag vill inte ha sympati när jag säger så därför att då har den meningen blivit martyrisk för mig. Allt fysiskt går på rutin och rör mig inte i ryggen. Jag slarvar ibland men det är just då min mentala inställning är kass. När livet i övrigt knackar på så hårt och mycket att alla vardagsrutiner känns tunga. Det känns inte tungt att sticka sig i fingret då utan det känns tungt att vara tvungen att göra det.

Jag förklarar mer än gärna hur diabetes funkar men jag känner mig ibland som en svag människa när någon talar om hur stark jag är som orkar. Hänger ni med i mitt svammel?

Ha ha ha!

Måste bara skriva vad jag nyss var med om.

Jag tror jag är lite sliten efter att ha varit uppe och nässprayat och givit alvedon till Mini. Imorse var han vaken en stund och jag passade på att be honom ta tempen.

När termometern piper så står det 37, 9 på den. Vad gör jag då??!! Jo, jag får lite panik och börjar rannsaka mig själv.  Vad har jag ätit för att få ett sånt högt värde?  Börjar pilla på pumpen för att korrigera och inser sedan att det är Minis temp och inte mitt blodsocker jag mätt ha ha ha.

Pip och siffror är ju liksom mitt liv annars men nu var det ju inte mig det gällde. Ska nog vila lite idag…

Tjing!