Ångest på kvällskvisten!

Är det något som är äckligt så är det när någon ska pilla i mina ögon!  Otäck känsla det där och imorgon är det dags för återbesök på ögon.

Förhoppningsvis har förändringarna stannat av och jag slipper laser. Hoppas hoppas hoppas!

Idag tog jag och Hunken en promenad med hundarna i stan. När man bor på landet behöver de miljötränas. Vi hade sån tur att vi stötte på cyklar, hundar, en skateboardåkare och annat smått och gott. Det fixade jyckarna bra!

Har slarvat med att mäta idag.  Det har varit lite mycket annat att tänka på men imorgon är det nya tag igen.  Jag gör så ibland…busar till det och latar mig. Man måste få ledigt ibland…

Tjing!

Gyttjebad och kantarellsök.

Det blev en dag i skogen igen.  Man får passa på när vädret är så himla fint. Idag knallade jag och Mini runt och njöt av värmen. Vi hade planerat att leta svamp men det var så torrt att vi gav upp och strosade runt istället. Vi gick lite vilse och jag kom på att min mätare låg kvar i bilen. Men vet ni? Det gjorde ingenting… jag hade Nisca och choklad med och då är jag trygg. Hon är ju bättre än en mätare för hon säger ju till innan jag är låg.

Vi hittade ut med hjälp av vovvarna. En stackars kantarell hittade vi och den använde Mini till att träna kantarellsök med Tino. Det är tänkt att han ska kunna det nästa säsong och det ser lovande ut.

Nisca tyckte att det var en spasöndag så hon hittade ett dike att ta ett lerbad i. Rackarns vad hon luktade illa ha ha ha….

Imorrn är vardagen tillbaka….

Tjing!

image

image

image

image

image

Att spåra i sommarvärme…

Det är väl få förunnat att kunna ge sig ut i sommarvärme i september. Vi spenderade dagen till skogs och Nisca fick gå ett tre timmar gammalt en km långt spår. Hon jobbade på som bara den och tog alla apporter.  Jag är imponerad av min vovve. I skogen kan jag äta utan att tänka så mycket. Vitt bröd, kaffe och choklad tröck jag i mig innan vi gick. Trots det så låg jag på 6 mmol i bs efter och då hade jag inte tagit en gnutta insulin. Det är livskvalitet!

image

image

Duktig vovve och glad matte vid ett apportstop.

Västen jag har på mig är från Engelsons och kostar bara ett par hundralappar. Den är perfekt med fickor som rymmer allt jag behöver för min diabetes samt för hunden. Rekommenderar den varmt även om man inte har hund i skogen om man inte vill ha ryggsäck med.

Nu är det kvällsmys med lilleman.

image

Tjing!

En vabdag på landet.

Mini var sjuk idag men piggnade till framåt lunch. Ibland passar det bara så bra. Jag vabbade och dick därmed en hel del gjort hemma.

Något som jag märkt sedan jag börjat motionera regelbundet är att mitt blodsocker är så mycket stabilare. Det är en vanlig effekt av motion men jag har upptäckt något mer. Det är nämligen så att jag återfått en del av min fingertoppskänsla för hur mitt blodsocker ligger. Jag kan lättare nu känna mig säker på att jag tex ligger någonstans mellan 6-10. Det är skönt…känslan att ha kontroll.

Imorgon är det jobb igen, ett träningspass med Nisca och tacokväll. På lördag bär det av ut i spårskogen. Jag och Nisca ska prova ett av spåren vi la till de som tävlade högre klass. 1200 m ska vi köra med 8 apporter. Spännande och riktigt kul för min älskade hund. Spår är nog en av hennes favoriter. Vi ska försöka oss på ett uppletande också. Söndag blir vilodag!!!

image

image

image

Tjing!

Det är dags!

Det är dags att börja blogga igen. Våren och sommaren har varit omtumlande. Det har hänt mycket och det har stått stilla. Krisen som jag gick igenom har fått min tilltro till vårt samhälle att totalt försvinna. Man är sin egen lyckas smed oavsett. På bekostnad av anhöriga. Vi är på god väg åt rätt håll, jag och min anhöriga men det har kostat. Det har kostat min hälsa och nattsömn, min anhörigas totala liv både psykiskt och ekonomiskt. Det har kostat mina barn och det har kostat alla runt omkring oss. Vi blev övergivna på flera olika enheter. Lämnade att själva lösa problem som krävde proffs. Vi har halkat hit och dit, gjort fel och rättat till, jobbat dag som natt och kämpat i motvind. Utan kompetens kan man inte vara psykolog, polis, läkare, missbruks rådgivare samtidigt som man är anhörig och känslomässigt dränerad. Jag är slut färdig och förbi men glad över att inte har givit upp. Jag kommer aldrig någonsin igen vända mig till det sociala skyddsnätet igen. Så kränkt och missförstådd aom jag blivit av människorna jag mött där har jag aldrig i mitt liv förr blivit.

Vad har hänt i övrigt då? Diabetes….jag jag har sänkt mitt hba1c under sommaren och semestern.  Detta för att jag cyklat cyklat och cyklat bort min ångest. Så mycket ångest blev så många mil på cykeln att jag sänkte värdet med 10! 5 stackars kilon har jag också tappat längs vägen och det är positivt för min onda axel.

Har kört igång hunderiet för hösten nu. Rallylydnad är sååå jäkla kul. Kör min tredje kurs på klubben nu och tränar med Nisca så det ryker.

Det finns så mycket att skriva men jag tar det lite pö om pö.

Ni med diabetes eller anhöriga till diabetiker, titta gärna in på den här sidan. Det kommer en permanent länk bland länkarna senare när jag fått tid att sitta vid datorn.

http://shop.diabeticdesigned.se/

Tjing!